RSS Feed for This PostCurrent Article

Trafficking i Sverige – inte BARA Lilja

 

Regeringen förslår en lagändring gällande kontrollrekvisitet i lagstiftningen mot människohandel:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-kan-fallas-for-manniskohandel-1.1039419

Detta är välbehövligt eftersom lagen har fungerat dåligt i domstolar, se inlägget nedan

 Denna gång handlar bloggen om

-hur medier behandlar trafficking/människohandel i Sverige

-hur svenska domstolar agerar

-hur åklagare kan vilja rätt men tänka fel

Medierna och Lilja

Filmen Lilja-4-ever kom 2002. Den byggde på en verklig händelse om en traffickerad 16-årig rysk flicka. Efter det har media med ojämna mellanrum skrivit om liknande historier eller skrivit om när liknande mål varit uppe i någon rättegång.

Nu senast var det radioprogrammet Kaliber som den 12 december hade ett reportage om nigerianska kvinnor som tvingas in i prostitution i Sverige. Kvinnor som hålls mentalt med en blandning av religion och voodoo och luras in i en skuldfälla, med skulder som för en 15-åring kan uppgå till nästan 1 miljon kr.

Det är bra att trafficking/människohandel uppmärksammas.

Problemet uppstår när medier bara skildrar den här sidan av trafficking/människohandel/prostitution.

 Trafficking/människohandel  – inte alltid ett tydligt tvång

Trafficking/människohandel kan se ut på många olika sätt; det är som en hydra som ständigt ändrar utseende.

 Det handlar inte alltid om ett uppenbart tvång.

Och det handlar inte alltid om ett tydligt tvingat offer.

Marknaden för prostitution ändrar sig och traffickerarna/människohandlarna lär sig hur de bäst ska agera för att maximera vinsten och anpassar sig därefter.

Rättsväsendet har nationella begränsningar och måste ha rättsäkerheten i fokus.  Detta utnyttjas av traffickerare/människohandlare som vet hur de ska agera för att undgå upptäckt och lagföring. De ligger alltid före rättsväsendet.

 Och de tjänar på att medier alltid bara rapporterar  om en sida av trafficking-problematiken.

 Kan gärningsmän framställa offren som självständiga entreprenörer så underlättas verksamheten eftersom medier och allmänhet inte känner till detta.

Detta gäller också sexköparna, som hävdar att de tar avstånd ifrån trafficking, men i verkligheten inte har några problem att utnyttja dessa personer, för att de inte känner till hur trafficking ser ut och för att de egentligen inte bryr sig.     Se inlägg:  köparen

 Svårt att se att det rör sig om trafficking/människohandel 

Barn och unga kvinnor som befinner sig i en utsatt ekonomisk och social situation i hemlandet är lätta att lura och locka in i prostitution och väl där är det svårt att ta sig därifrån eftersom inget alternativ finns till buds.  En ekonomisk utpressning, en skuldfälla, bidrar till att offren inte ser någon väg ut ur exploatering utan välja att sälja sig till köpare för att komma ur sin skuld.

BRÅ rapporterar om människohandel där sexköparen bokar kvinnor via Internet från utländska websidor, en prostitution  som kan benämnas ”high class” prostitution. Kvinnorna verkar självständigt men styrs av traffickerarna via datorer och mobiler. 

Kvinnor som uppträder som egna ”frivilliga” entreprenörer men har en huvudman i bakgrunden som drar i trådarna. Långt från bilden av Lilja.

Men människohandel är det och offren far illa av hanteringen som de utsätts för.

(Se även inlägg  Trafficking/ prostitution del 1, tvåstegsprocessen)

Och även svenska barn och kvinnor kan bli offer för människohandel.

Inget av detta skildras i svenska medier utan ett tydligt tvingat offer är lättare att rapportera om och få genomslag för.

Nästan aldrig människohandelsdomar i svenska domstolar

Det är mycket svårt att bevisa brottet människohandel i Sverige. I vår lagstiftning mot människohandelsbrottet står att det ska ha använts ”otillbörliga medel”.  Denna skrivning har visat sig väldigt svår att tolka samtidigt som domstolarna inte har den kunskap som behövs för att förstå offrets situation i hemlandet, det mentala tvång som hon kan ha varit utsatt för och den traumatisering som det kan leda till. Förhoppningvis kommer det bli lättare att dömma för brottet  människohandel framöver.

Denna traumatisering kan vara en process som kan ta lång tid att komma tillrätta med. Och det är inte alltid det syns utanpå eller märks att kvinnan är traumatiserad, utan hon kan själv anse att hon inte är utsatt för något tvång. En inställning som fungerar som en mental försvarsreaktion för människor i alla svåra situationer.

Att det inte går att bevisa människohandel betyder att det oftast blir brottet koppleri alternativt grovt koppleri. Detta innebär brott mot staten och offret blir utan skadestånd från gärningsmännen.

Gärningsmännen får lägre straff vilket sänder ut signaler om att det brott som är begånget inte är så allvarligt.

 Åklagare ville skilja på straffsatserna för sexköpare – FEL

I radioprogrammet Kaliber ville, enligt reportern, flera åklagare att sexköpare som utnyttjar offer för människohandel ska dömas strängare och hävdade att det var lätt att se denna skillnad för sexköpare.

Om man inte ens i domstolar kan döma för brottet människohandel trots att rätten där har tid att läsa in material,  förhöra målsägande, gärningsmän och vittnen – hur ska sexköparen som inte bryr sig om vilken situation de kvinnor och barn han utnyttjar kunna se skillnad?

Hur bevisa när ord står mot ord i svenska domstolar?

När sexköparen hävdar att han inget visste och allt som finns är sms-kontakter och en kvinna som möter upp som självständig? 

Till exempel i det fall där det minderåriga offret vitttnade om att hon överlämnats till sexköparen av två män. Sexköparen hävdade däremot att han betalat direkt till henne och aldrig såg de två männen. Ord står mot ord –och hellre fria än fälla svenska domstolar. 

Eller den flicka som köptes fri efter åratals av grovt utnyttjande utav sina hallickar och som tvingas att prostituera sig för att överleva. Är hon offer för människohandel för sexköparen i det läget eller inte? Trots att tvång var det ursprungliga skälet till att hon överhuvudtaget prostituerade sig i Sverige.   (Se nedan om domar)

Var går gränsen juridiskt mellan offer och inte offer för människohandel?

Och media spelar med sin ensidiga rapportering om människohandel sexköparna i händerna här.

Det är en mycket dålig ide att skilja på straffsatserna – enda sättet är att få ner efterfrågan, minska pengaflödet och därigenom strypa vinsten.

Man måste alltid, alltid tänka efterfrågan – pengarna – vinsten,  för att förstå och komma åt trafficking/människohandel.

Straffsatserna  låga i svenska domstolar – avskräckande effekt =0?

Straffskalorna för brott relaterade till  människohandel/prostitution

 

Människohandel:    2-10 år fängelse   – utdömda straff  2-4 år

 Grovt koppleri:    2-8 års fängelse  – utdömda straff oftast 2-3 år

 Koppleri:  upp till 4 års fängelse  – utdömda straff – inte ovanligt med endast 2 – 10 mån. Till och med villkorlig dom och böter förekommer

 

Vilken avskräckande effekt har det på brottslighet i Sverige knutet till prostitution?

Vilka signaler sänder detta ur till omgivande länder med brottslighet kopplad till prostitution?

 Längst ner i inlägget finns exempel på utdömda straff som kan ifrågasättas. 

Göteborg/Stockholm  - olika sätt att hantera människohandelsärenden

I Göteborg väljer polisen att avbryta så snart de får kännedom om ett fall där en kvinna eller ett barn utnyttjas i ett människofallsärende, av hänsyn till de utsatta kvinnorna och barnen.  Man vill inte att de far illa längre tid när polisen väl fått kännedom om fallet.

Ur bevissynpunkt för domstolarna uppstår idag då ett problem eftersom domstolen utdömer lägre straff på grund av utnyttjandet av offren inte har pågått så länge.

I Stockholm spanar polisen längre och samlar därmed bevis till priset av de utsattas fysiska och mentala hälsa.

Då har domstolarna lättare att döma i bevisfrågan och därmed kan straffen kan bli högre.

Domstolarna måste se allvarligt på brottet oavsett längden av utnyttjade av offren.

Som det är idag fungerar det oerhört illa ur ett humant perspektiv där man har de mest svaga i fokus. Ingen, ingen skulle vilja samla bevis i en våldsituation för att gärningsmannen ska dömas strängare. Någonting är mycket fel idag i den juridiska processen.

Detta skulle åklagarna istället lägga tid på att ändra i lagstiftningen.

 

Några exempel på bristfälliga straff

Dom i Södertörns tingsrätt 2005-05-11

 En estnisk flicka började utnyttjas när hon var 15 år. Hon exploaterades i olika omgångar i Sverige, hon våldtogs, misshandlades . hotades, utsattes för våldsamma kunder som bestraffning. Hon blev till slut fri och vågade polisanmäla.

 

Straffet för de svenska gärningsmännen, grovt koppleri blev 2 år och 6 månader

Den estniske huvudmannen gick fri.

Miniminivån för grovt koppleri är 2 års fängelse.

 

Vad skulle behövt hända för att straffet skulle bli på medelnivå? Eller på maxinivå?

Hur illa ska offret behövt hanteras, vad ska hon ha utsatts för i så fall?

 

Dom i Göteborgs tingsrätt 2009-06-15

Rumänsk kvinna utnyttjades i 5 månader utav en rumänsk man boende i Sverige.. Han utnyttjade henne i gatuprostitution körde henne dit, hämtade upp henne sedan och tog hand om alla de intjänade pengarna som han också skickade hem till Rumänien.. Detta pågick i 5 månade då kvinnan sökte hjälp.

 

Straffet blev koppleri: 5 månaders fängelse.  Inget skadestånd till offret.

Har det en avskräckande effekt?

 

Vilka signaler sänder detta till andra gärningsmän i Rumänien eller i andra länder?

 

Dom i Göteborg tingsrätt 2009-09-10

Rumänsk kvinna lockas till Sverige och utnyttjas av gärningspersoner i Sverige.

Den ene döms för koppleri men får villkorlig dom!

 

Tingsrätten anser att det finns särskilda skäl; de tycker att han förtjänar villkorlig dom eftersom han går med på att genomgå behandling mot missbruk. Att det kunde vara skälet till hans brottsliga handling verkar inte föresväva tingsrätten.

 

Han anklagas även för att ha utfört en våldtäkt mot denna kvinna.

Dock anser tingsrätten att den utsatta kvinnan har skäl att ljuga om denna våldtäkt, Trots att hon inte känner till Sverige, varken kan svenska eller engelska, inte har några pengar, eller någon bostad, anses hon inte stå i någon beroendeställning till denne man, och anses då dessutom haft skäl att ljuga om våldtäkten

 Att den svenska mannen också har skäl att ljuga väljer tingsrätten helt att bortse ifrån.

Detta visar på en rätt skrämmande brist på insikt om vilken situation en person som kommer till ett främmande land befinner sig i, som dessutom har blivit utnyttjad tidigare, och som har en ekonomiskt och socialt utsatt situation i sitt hemland.

Denna dom visar att det finns mycket att lära för svenska domstolar när det gäller synen och förståelsen för utsatta personer, speciellt då om det gäller situationer som råder i andra länder än i Sverige.

 

 Källor:

  1. BRÅ, rapport 2008:21, The Organisation of Human Trafficking
  2. BRÅ, rapport 2008:24, Sexuell människohandel
  3.  Rikspolisstyrelsen, Lägesrapport 8, ”Människohandel för sexuella ändamål  m m 2005″
  4.  Rikspolisstyrelsen, Lägesrapport 9, ”Människohandel för sexuella och andra ändamål 2006″
  5. Rikspolisstyrelsen, Lägesrapport 10, ”Människohandel för sexuella och andra ändamål 2007-2008″
  6. Göteborgs universitet,   Juridiska institutionen,  Robert Karlsson, uppsats ht 2007  ”Utredningstrategier vid människohandel med barn” 
  7.  Riksdagens webbtv från justitieutskottets konferens  12 okt: http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____18592.aspx
  8. Dom, Borås tingsrätt, mål nr B436-05
  9. Dom, Göteborgs tingsrätt, mål nr B12308-06
  10. Dom, Södertörns tingsrätt, mål nr B 13561-07
  11. Dom, Göteborg tingsrätt, mål nr B 5260-09
  12. Dom, Göteborgs tingsrätt, mål nr B 7453-09

 

Trackback URL



11 Responses to “Trafficking i Sverige – inte BARA Lilja”

Post a Comment

« Tillbaka till textkommentarer